2008-03-27: Nostalgi och gamla minnen Satt och tittade på gamla bilder på datorn och hittade en massa på både Lightning och Schabitte. Vet inte om jag pratat om Schabitte här förut men i vilket fall så var hon Nokkes mamma, men även mor till Lightning, Filippa och Iseo. Hon blev 34 år gammal och bilderna här neden är från hennes sista dag i livet. Hon var en mycket speciell häst och alla som träffade henne blev förälskade. Nokkes och hennes relation var mycket speciell, hon var den ända som fick äta hö ur samma hög som Nokke och han tog verkligen om henne. Den enda häst som jag sett han visa känslor för, han var hennes sista föl och förblev nog hennes lilla son hela livet. Fler bilder på Lightning finns under Bilder/Hästar/Lightning. 2008-03-24: Lite nya bilder Jag och Nina var i stallet i torsdags och passade på att fota varandra lite när vi red. Jag har inte fått några nya ridbilder på jätte länge, av förståliga skäl, men nu blev det några i alla fall. Nokke var sjövild och halvgalen *S* tror han stod mer på 2 ben än 4, men det är ju ett bra tecken. Han är ju pigg och glad i alla fall! Med tanke på att han inte har varit igång sedan i november så är han riktigt trevlig (och busig). 2008-03-17: Film Hittade en film tagen av Johanna med hennes lilla kompakta digitalkamera på mig och Nokke när vi busgalopperar hösten 07. Lägger ut den som ett test, har ju aldrig laggt ut en film förut. Film på mig och Nokke hösten 07(avi-format) 2008-03-17: Bilder från Uppsala resan "Förbereder avresa" & "Lastar" "Lastar" & "Lastar" "Fikapaus Tönnebro" & "Ankomst hästkliniken, trött häst" "Lysnar på hjärtat" & "Munhåleundersökning" "Munhåleundersökning" & "Munhåleundersökning" "Munhåleundersökning" & "Lastning inför hemfärd" 2008-03-16: TrickTräning Jag och Nina var ut till stallet imorse, släppte ut hästarna och red. Det var super mysigt och båda var riktigt fina. Det rinner fortfarande lite ur Nokkes näsborre, hoppas att bihåleinflamationen släpper snart. Fick sista dagen penicillin igår, så vi får väl avvakta och se. Men Ove sa ju att vi skulle rid, så jag får väl fortsätta med det och rinner det fortfarande om en vecka så får jag ringa upp honom och rådfråga. Efter ridningen tränade jag och Nina lite tricks i hagen och fotade varandra. Båda hästarna var jätte duktiga men Nokke tycker det är konstiga att behöva lyfta på benen eller gå ned på knä. Nina och Ojiji: "Vacker hov" & "Början Buga" "Början Buga" & "Början Yoga" "Ta ut tungan" & "Nos (flema)" "Backa på avstånd" & "MYS!" Efter stallet åkte vi förbi SLRF och tittade lite på hopptävlingarna där. Såg 1.20 klassen och man blir ju mörkrädd. Utav alla ekipagen så var det endast 1 som red mjukt och i rytm utan att dra hästen i munnen eller slå den med spöt, suck. Men det var många fina hästar som trots sina ryttare snällt hoppade hindren. 2008-03-15: Tjejkväll Böljade dagen i stallet. Glenn kom och skodde Nokkis och han blev så fin i fötterna. Sedan red vi en sväng och Nokke var helt underbar! 2 jätte fina piaffer och en suverän ökad trav, med flashiga framben. Har aldrig gjort det förut, jag satt och log hela vägen hem sedan. Så roligt att rida när det går så bra, fast just nu är det ju roligt att få rida över huvud taget ;-) På kvällen träffades vi tjejer i stallet (+ mini) hemma hos Nina, åt en jätte god paj som Nina gjort och såg på melodifestivalen och hade jätte trevligt. Detta även fast fel låt vann, fast så brukar det väl alltid vara. 2008-03-09: Min modiga modiga Nokke Så var vi hemma igen efter resan till kliniken i Uppsala. Nokke var så himla duktig!!! Rosa var ju så underbar att hon stälde upp och följde med på denna resa, utan henne hade det aldrig gått. Började onsdag morgon med att hämta upp Rosa vid 9-tiden, sedan gick resan till Västloning för hämtning av hästtranspoprt. Annlände till stallet och packade in utrustning och häst. Nokke tyckte det var en mycket dum idé att måsta åka någon stanns men efter 45min med Rosa i andra sidan repet stod han snällt i transporten. Runt 12 gick så förden av mot Uppsala. Nokke var så duktig hela vägen och stod som ett ljus. Till och med under fika- och kisspausen i Tönnebro. Anlände till Uppsala och kliniken någon gång efter 17 på eftermiddagen. Tänkte att nu skulle vi leda in en uppspelt Nokke in i en box och så skulle han springa runt hela natten. Men oj vad snopen jag blev! Nokke knallade in på kliniken, Rosa sade till honom att man inte får gå över matte *S* och sedan ledde vi in honom i en box. Han gäspade stort och högg sedan in på det hö han fick. Så himla lugn och duktig! Det hade jag aldrig vågat drömma om Kände att Nokke var i trygga händer på kliniken, som har personal där dygnet runt, så jag, Tomas och Rosa begav oss iväg från kliniken för att leta reda på vårt boende. Kompisar till mig och Tomas (Tomas kusinbarn) bor i Uppsala och eftersom de var i Alperna fick vi låna deras lgh. Stanade och tankade samt handlade lite mat på Willys innan vi kom till lgh. Rosa hade plockat med sig en uppsättning Parelli-dvder, så kvällen var räddad! Torsdag morgon hade vi tid på kliniken 08.30, vi blev lite sena då Uppsala tydligen inte vill släppa ut sina besökare *S* Varenda gata var ju tusan i mig enkelriktad, man fick komma in i staden men inte ut. Dock gjorde det inget att vi blev några minuter sena, även veterinärer gillar sovmornar. Nokke blev jätte glad att få se matte och jag fick världens gnägg *love* Han var super spånig, så han hade tydligen legat ner och sovit viket var toppen, det trodde jag aldrig. Behandlingen började med en munhåleundersökning, sedan rötgen, tillbaka till munhåleundersökningen igen, ytterligare röntgen och så fortsatte hela dagen fram tills vi fick åka hem kl. 17. Så vad hittades nudå? Jo, anldeningen till att vi åkte ned blev det minsta problemet. Tanden i höger underkäke som orsakat rotspetsabcessen såg jätte fin ut. Tanden var hel och rötterna såg fina ut, antagligen var det något yttre trauma som orsakat det hela, så denna tand får helt enkelt vara så länge, skönt. Men man hittade dock en del andra intressanta saker i Nokkes mun. Han hade en del karies i överkäken som behandlades d.v.s. slipades bort och sedan lades det flour ovanpå (precis som hos oss människor). Dock hade kariesen i M2 (näst sista kindtanden i vä.överkäke) gått hela vägen igenom tanden och upp genom roten. Detta hade orsakat en bihåleinflamation och det var anledningen till flödet ur vä.näsborre. Det första Ove ville göra var att ge oss en ny tid nästa vecka när Torbjörn var där så han kunde laga tanden, men då tydligen någon bokat in 2 ytterligare hästar den dagen så fanns det inte plats för oss också. Ove ringde då till Torbjörn och han tyckte att Ove skulle laga tanden. Sagt och gjort, Ove som varit med Torbjörn på ett flertal lagningar förut, lagade Nokkes tand. Det var ett riktigt pillgöra och svårt att komma åt. Nokkes tand lagades på precis samma sett som en människas. Nu ska vi på återbesök om 5v när Torbjörn är på Uppsalakliniken igen och då ska han kontrollera Oves lagning. Är den bra så får den sitta kvar, annars kommer Torbjörn att göra om den. Antar att även han kommer att ta en titt på tanden i hö.underkäke så att vi kan utesluta fortsatta problem från den. Nokke är satt på penicillin i 10dagar, så att bakterierna i bihålan försvinner och jag ska prata med Ove på onsdag och höra så att vi får en tid om 5v och att den bokas in. Så det hela verkar ordan upp sig till slut. Dock fick vi ett mycket tråkigt besked när vi var där nere. Hela Nokkes mun röntgades och på bilderna såg man att Nokke har lika mycket tänder kvar som en häst på 27år. Alltså munen är 7år äldre än den borde. Ove trodde att detta berode på att Nokke hade fötts med kortare tänder än normalt. Detta var givetvis väldigt tråkigt och ledsamt att höra men jag ska inte deppa ihop över det nu. Nokke har ju en massa år kvar, han kommer nog bara inte bli lika gamal som Schabitte blev. Efter en lång dag på kliniken i Uppsala, lastades Nokke in i transporten och vi styrde kosan hem mot Sundsvall igen. Vi hade storm hela vägen hem och det tog lång tid att köra. Nokke stod som ett ljus hela vägen. Till och med när vi stannade i Tönnebro och vinden fick transporten att vaja (även fast den stod still) stod han som ett ljus. Väl hemma var det en lycklig Nokke som klev ur transporten, ni skulle ha sett minen på honom när han fattade att han var hemma. Han tittade sig omkring, undrade om det han såg verkligen var verklighet, när det hade sjunkit in att han verkligen var hemma tog han ett djupt andetag, drog in den välbekanta luften i lungorna, spetsade öronen, fjädrade fram till hagen och gav kompisarna en riktig "nu är jag hemma" gnägg. Han var så mallig, stolt och lättada över att vara hemma. När Nina och Marie släpte ut han på fredag morgon, dansade han ut i hagen och rullade sig i snön. Igår var jag och Johanna ut och red en sväng och min gamla vanliga glada, pigga, spralliga och levnadsglada Nokke var TILLBAKA! Å vad han tyckte det var roligt, spetsade öron och rask skritt, vi till och med klämde in en liten piaff och några språng galopp. Han måste tycka att det är underbart nu när det stora otäcka hålet i tanden är borta. Nu hoppas jag att det är nedförbacke som gäller. Pratade precis med Annika om kurserna i sommar och det käns ju faktiskt som om vi kommer att vara med på dem nu. En stor börda har nu lyfts bort och den har gjort både mig och Nokke så mycket starkare. VILL BARA AVSLUTA MED ATT TACKA ROSA FÖR DESSA 2 DAGAR, UTAN DIG HADE DET ALDRIG GÅTT, DU ÄR OVÄRDERLIG, TACK!!! 2008-02-22: Skeptisk häst Fick boken "Hästens själ" av min syster i julklapp och vilken underbar bok. Började läsa i den och tittade på alla de olika hästkaraktärerna och undrade vilken min häst var. Det fanns allt från Pegasus, Kungen, Officeren, Enhörningen till Vännen. Började läsa dem en efter en, den ena härligare än den andra. Klaus Hempfling som skrivit boken är mycket nogrann med att säga att han inte dömmer någon hästkaraktär som bättre än någon annan, bara att de är olika "lämpliga" och har olika förutsättningar. Utav alla karaktärer i boken så finns det en där man verkligen förstår att detta är inte en lätt häst och att den inte passar för de flesta hästmänniskor. Den enda karaktären som man känner att Hempfling verkligen avråder en ifrån. En Vän kan t.ex. de flesta klara av och detta är alltid en trevlig häst som vill vara till lags medans denna ovan nämnda "svåra" karaktär är raka motsattsen. Och gissa vad, denna karaktär stämmer alldeles för bra i på Nokke *asg*. Denna går under namnet Skeptikern och det säger väl de mesta. Kommer berätta mer om detta allt eftersom jag kommer längre i boken. Det intressanta är att detta även stämmer väldigt bra överens med Parellis sätt att bedöma en hästs karaktär, finner många likheter. I vilket fall här kommer tre bilder från besöket på kliniken i Bergsåker, så får ni en lite uppfattning om vad jag pratar om. Under dessa förhållanden försvann allt vad PNH heter och på dessa bilder har Nokke fått en stor dos lugnande men det avhjälper ju inte envishet och skeptsism... (Notera den påskjutande veterinären) 2008-02-18: Länge sedan, så mycket har hänt! Oj, vad länge sedan det var jag skrev något här nu. Först hade jag inte orken och sedan fattades tiden, men vi tar en sak i taget så ska jag försöka berätta. Det sista var ju att Nokke började bli riktigt bra från sin luftvägsinfektion och allt såg lovande ut. Men vår otur hade inte riktigt vänt än. Helt plötsligt en dag visade Nokke ömhet på höger sida av huvudet och lät mig inte ta där, samt att det under dagarna innan hade börjat komma lite gult ur vänster närsborre. Ringde ut Distriktarna och det konstaterades att Nokke hade en rotspetsabcess under första kintanden i höger underkäke. Käkbenet var förstorat, tandköttet rött och blodigt och han var väldigt öm. Blev satt på penicillin och smärtstillande, detta var inte ett roligt besked att få. Veterinären sa att om man hade riktigt tur kunde han bli "bra" på penicillinet men då tanden troligtvis var skadad så var sannolikheten att det kom tillbaka större. Ända möjligheten fick jag veta var då att operera bort tanden och då Nokke nu är 20år så är inte sannolikheten så stor att han vaknar efter en narkos. Jag blev helt lamslagen, vad skulle jag ta mig till!? Skulle en liten tand få förstöra för min häst? Det måste ju finnas något annat man kunde göra. Pratade med Anna och hon sa att jag skulle ringa till Torbjörn på DjurTandvårdsKliniken (DTV) i Norrköping och prata med honom. Beskedet jag fick där var att det nog skulle gå att laga tanden genom t.ex. en rotfyllning och att man nog inte skulle behöva ta bort den. Han sa att jag skulle ta en röntgen på tanden och skicka ned till honom. Sagt och gjort, Torbjörn ringde in en rimiss till ATG-kliniken i Bergsåker och den 4:e var jag och Nokke dit. När vi ändå var där passade vi på att kolla luftvägar och bihåla på samma gång. Nokke tyckte att kliniken var jätte spännande och farlig men efter lite (läses mycket) lugnande så går det mesta *S*. Luftvägarna såg fina ut, lite slem längst ned, lungorna lät bra och bihålan var fin. De kunde inte heller hitta någon orsak till det gula som kom ur vänster näsborre. Tandköttet såg fint ut runt tanden och bilderna skickades ned till Torbjön. Pratade med Torbjörn idag och han kunde se en förändring i roten till tanden, vilket betyder att den är skadad. Vad det berodde på eller hur skadan såg ut kunde han omöjligt säga innan tanden undersökts och det är där vi står idag. Torbjön tyckte att det var lite långt att åka till Norrköping för en undersökning så han rekomenderade hans kollega på Uppsala (Ove Wattle) och vi ska nu dit den 6:e mars. Måste dock åka redan den 5:e då den 6:e är en morgontid, så Nokke får sova på Djursjukhuset onsdag natt, i samma veva så ska det kolla allt annat också för att hitta orsaken till flödet ut vänster näsborre, det kan ju vara en tand på den sidan som också spökar *suck*. Min underbara Rosa <3 har lovat att följa med till Uppsala, det betyder verkligen hur mycket som helst för mig. TACK ROSA, du är min ÄNGEL! Vill även säga tack till Tomas som funnits där för mig under dessa jobbig månader och för allt han har gjort och gör. Samt en stor kram för att han alltid ställer upp när det behövs och nu kommer att köra oss ner till Uppsala. TACK HJÄRTAT! Så nu håller vi alla de tummar, tassar och hovar vi har för att allt detta reds upp och att det är en frisk, glad och stark Nokke som galopperar ut på betet i sommar!!! 2008-01-15: Galopp! Red ut tillsammans med Bitte igår. Oj, vad det var länge sedan och roligt. Kommer inte ens ihåg när vi red tillsammans sist. Nokke var jätte pigg och het, märks att han börja bli sitt gamla vanlig jag igen. Vi skulle bara ta det lugnt men det hade nog inte Bitte och Scharino tänkt göra *S*. De travade på rätt rejält och jag försökte att bara ta små snuttar på Nokke, som blev hetare och hetare. Fick världens ökade trav, helt och hållet på Nokkes initiativ med bakben och bärighet, vet inte vart den kom från. Försökte hålla han lugn och hålla flåset nere och det gick ganska bra. Sista biten hem tog vi en jätte kort galopp och det var så HÄRLIGT! Inga hostar så det var en glad Nånn och Nokke som återvände till stallet. 2008-01-14: Hoppsugen!!! Oj, vad hoppsugen jag blev *S* Så här ser Nokke ut när han står och tittar på när jag bygger hinder. Har döpt bilden till "Bygger du hinder matte?" 10min senare såg det ut såhär. Hinder höjd, 1.10m och notera att sadeln har plockats bort. Den hade min svärmor ridit i innan. Denna bild har jag döpt till "Flygarglädje" 2008-01-14: Uppdateringar Dags att uppdatera här känner jag. Har inte skrivit på ett tag då jag inte haft något att skriva om. Det intressanta just nu är ju hur det går med Nokke. Det sista jag skrev var om hosten som kom förra lördagen och *peppar* *peppar* ingar fler sdean dess. I onsdags provade vi för första gången en lite trav på vägen hem. Red med Johanna och det regnade ute. Våra hästar var inte alls på humör och ville bara gå hem. Detta visade Nokke tydligt genom att försöka mörda Cheyenne *visslar oskyldigt*. Han låter alltid sitt missnöje gå ut över henne och jag slipper utsättas för hans frustration. Men det är ju inte trevligt för Johanna och Cheyenne som ständigt får vara på vakt. I vilket fall så red vi bara en kort sväng och på vägen hem provade jag och Nokke en travsnutt. När jag bröt av så var han jätte nära att hosta men det blev en frust istället, hörde tydligt irretationen i luftrören. Blev så klart lite orolig över det men det har inte kommit några mer sedan dess. Har travat lite torsdag, fredag, lördag och söndag och det har gått bra. Fortfarande inga långa travsträckor men ökar frekvensen och längden varje gång jag rider. Känns så skönt att vara påväg tillbaka igen. Hoppas vi får planen plogad snart så att vi kan börja bygga lite styrka igen annars kommer jag börja träna på gårdsplanen framför stallet *S*. 2008-01-07: Fortsätter Har fortsatt skritta Nokke, skulle ta en lite trav i lördags men efter att vi skrittat i ca 7min kom en jätte liten host. "Å nej" vad det ända jag fick ur mig. Vi stod stilla bra länge och jag känd hjärtat bult, orkar inte med detta längre, vill ju att han ska vara frisk. Nokke verkade dock helt obrydd och tyckte vi skulle fortsätta och det gjorde vi. Var ute i ca 40min och skrittade och några fler hostar kom inte men jag vågade inte ta någon trav. Igår när jag red var jag jätte nervös, Johanna och Nina var med och det var tur för de prata på så jag tänkte på annat under ridturen. 40min var vi ute och hostarna höll sig borta, JIPPIE! Fortsätter med skrittandet ett par dagar till och hoppas den lilla hosten i lördags var en engångsföreteelse. 2008-01-02: Ridit! Igår red jag på Nokkis!!!!!!!!!!!!!!!! Han var nästan helt sjövild, super pigg, överilad i skritten och spänd som en fiolsträng men det var helt UNDERBART! Hostan har hållit sig borta nu medans han ätit medicinen och jag hoppas den håller sig borta. Sista dagen med medicin idag så jag är lite nervös, vill ju att han ska vara frisk nu. Ska ut och ta en till skrittur ikväll och jag längtar redan. >> Vidare till aktuella nyheter 2008 >>